Så jävla less på dig, jävla Mundiarré. Skavsår. Spring till datorn och skriv av dig.

Vi vaknade i sked i min 120säng.
Hon och jag.
Jag och hon.

Det var över nu,
den där ensamheten
som hade borrat sig in
längst in i mig
var som bortblåst.
Sluta.
Nåt sånt här fint kan väl
aldrig sluta bra

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0