Fan

FY FAN VILKEN PÅFRESTANDE GÅRKVÄLL!
Åh, jag orkar inte med mig själv, hur fan kunde jag bli såhär?
Vilken tur jag har som kan ringa pappa när allt skiter sig och få höra att jag är bra ändå,
sen för att få mig glad berättar han såklart och alla sjuka saker jag gjorde som liten.
Nu tänker jag släppa det, för mer karaktär än så har jag fan.
Jag vet ju det.

Kommentarer
Postat av: Nattis

vad har nu hänt?

2010-05-23 @ 17:39:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0